Nu har det gått precis tre veckor sedan Mary och Caesar hade sin date och jag är fortfarande lite osäker på om hon är dräktig eller ej. Ibland tycker jag att tuttarna ser lite rosa ut men sen blir jag osäker igen...jag vill ju veta nuuuu! Ska ta en grundlig koll ikväll igen. 
Marys grymma blick..."Du ska ge f-n i att ta kort på mig" ser det ut som hon tänker, vilket hon förmodligen gör också.
Gillar den här bilden på henne där man verkligen ser alla hennes fina färger.
Tryffel min Tryffel, jag är så stolt över honom. I helgen kom i vanlig ordning ett antal barn och människor med sina hundar förbi på vår baksida och eftersom vi har ett par bekanta som alltid stannar och hälsar på katterna t.o.m hundarna och katterna hälsar på varandra, jätte gulligt. Men så kom det en tjej med en stor schäfer hund som aldrig hade gått den vägen tidigare. Japp var nyfiken som vanligt och ville självklart hälsa på hunden som enligt tjejen inte ens ägde hunden sa att ägaren hade sagt att han faktiskt tyckte om katter. Men satan i gatan, de rök ihop som "hund och katt", lite små obehagligt faktiskt, och som från ingenstans dök "hjälten" Tryffel upp och räddade sin lille son från besten. Det var riktigt imponernde att se hur han verkligen gick till attack gång på gång så att hunden var tvungen att ge sig. Jag var tvungen att hålla i tryffel så att han skulle låta den stackars hunden få en chans att gå därifrån. 
Det här är hans favorit posé när jag ska försöka fota honom...charming!!!
Så var det dags att ge sig av på ännu en runda runt kvarteret. Det verkar faktiskt som om han ser det som sin livsuppgift att vakta sina nära och kära samt reviret som verkar bli större och större. Han sköter iaf sitt jobb alldeles utmärkt, bättre vakt(hund)katt får man leta efter!
Mary ligger hellre inne och solar sig i sin egen glans, en riktig liten primadonna. Hon befinner sig nästan alltid i samma rum som jag, just nu ligger hon högst upp på ett par kartonger som står i sovrummet medans jag sitter och knappar på datorn. Tänk om man ändå kunde få veta om hon är dräktig eller inte, två j-a veckor kvar tills man överhuvudtaget kan ana något...suck!
Söta lilla Dias kliar sig lite där de dumma selet sitter och skaver på hennes fina päls, ja hon är en riktig diva den tjejen...men ack så söt!
Jappingen som för tillfället är den mest påpälsade här hemma, dock inte så mycket massa. När ska Pluttisen bli stor egentligen??? Fast om jag jämför med en del andra hanar jag sett på utställningar så är han faktiskt inte så himla liten, men jag jämför ju honom med brorsan Dumle som är bra mycket tyngre och massivare i kroppen...så han får nog vänta ett tag till innan han får åka på utställning, tyvärr.
Här har vi livsnjutaren Dumle, han är så otroligt mild och go i sitt sätt...helt fantastisk faktiskt, och vilken päls han har. Tänk att han ALDRIG har haft en tova i hela sitt 2-åriga liv, helt otroligt.
Sen har vi "vildkatten" Tryffel, tovigare...men även snyggare än någonsin. Han börjar bli så läckert grym i sin look, inte alls så söt som när han var liten. Bara hoppas att även dumle går i pappas fotspår och växer ur sin söta look.
Kolla in hans härliga benstomme!
Men han är fortfarande lika barnslig och lekfull, se bara så söt han är när han sitter i grannens blomstertunna. Min älskade lilla gubbe!!!
Så var det roliga över, Caesar åkte hem i onsdags och Mary har letat och letat efter sin "man", vart tog han vägen?! Helt plötsligt vart det rummet det mest populära i lägenheten, alla ska gå på just den toalådan och äta just den maten som finns kvar där inne. (Har inte hunnit plocka undan det än) Idag verkar Mary ha lugnat sig och är inte så "löpig" längre, så nu är det bara den berömda "väntan" kvar...minst tre pirriga veckor innan man kan se några rosa tuttisar...som jag hoppas och längtar. Jag har t.o.m planerat min semester efter de kommande kattungarnas födsel och utveckling.
Så här fint låg hon och lockade på Caesar...visst ser hon lite vulgo ut *skratt* 
...och visst fungerade det, se bara så fokuserad han ser ut. Han är så himla gullig Caesar, de två sista dagarna vart t.o.m han glad över att se mig när jag kom in i rummet. I tisdags fick de faktiskt vara en liten stund ute på balkongen, det är så vansinnigt varmt inne i parnings(katt)rummet och jag tyckte att de kunde få se något annat än de blå väggarna där inne...vilket var mycket uppskattat.
Tack och Hej, leverpastej!
Min älskade Mary följer Mattes planer och har nu börjat löpa så smått, precis som en klocka...ja det är nog nästan på dagen, exakt 3 veckor efter att jag slutade ge henne p-piller. Underbart!!! I kväll ska jag på 24-timmars kryssning med jobbet så när jag kommer hem i morgon förväntar jag mig att hon är i fullt löp så att hennes vackre kavaljer kan komma hem och besöka henne på söndag.
Det är så sjukt för precis när jag började tvivla på att hon faktiskt skulle börja löpa så bara händer det. Oerhört spännande!
Trevlig helg på Er allesammans!
En liten bild på mitt söta barnbarn Hugo!
I helgen var jag på Birkas utställning i Märsta med Dumle, tyvärr vart det inget certifikat denna gång men dock så trevligt. Riktigt skönt att bara ha en katt med sig, man hinner umgås lite då också, även om jag kammade en hel del katter under förmiddagen.
Men man märker av att man börjat jobba, en ledig dag på en vecka är lite för lite...jag är sååå j-a trött idag och inte hann jag städa i helgen heller...gnäll, gnäll, gnäll! Dessutom verkar det som om Mary faktiskt är på gång att börja löpa vilken dag som helst. Känns lite stressigt då jag ska på kryssning med jobbet fredag mot lördag. Varför ska allt hända samtidigt??? Jag har faktiskt en teori ang det...det är nog av den enkla anledningen att man inte ska kunna njuta fullt ut av något...pessimistisk??? Näääe inte alls, bara allmänt måndagstrött!
Snart är det dags för Perserkattens utställning också, kul MEN...som Tony Erving brukar säga, alldeles för få timmar till vila.
Får se om jag hinner lägga ut lite bilder från utställningen under veckan, vem vet....ett under kanske sker *skratt*!
Nä nu är det bara 2 minuter kvar på min lunch, så adjö för den här gången!
