måndag 10 september 2007

Stor främmande

Min favorit tjej Murkla och Hubba Bubba kom igår hem till oss...äntligen, vilken lååång sommar...inte en hona som haft lust att löpa denna varma sommar. Men nu är den slut och hösten är äntligen här och med den även de löpande honorna *skratt*.
CH S*Svampan's Murkla, som är hel syster med Tryffel.
Egentligen var det meningen att jag skulle köpt Murkla, men då Ann-Britt gärna ville att hon skulle gå i avel samt utställning, så valde jag att köpa Tryffel istället. Ha Ha Ha, vilket skämt va!!! Alltså inte att jag köpte Tryffel, men att jag inte ville hålla på med kattutställningar. Ja, se bara hur det gick...4 katter till, 2 kullar och helt frälst vad det gäller utställningar. Så kan det gå!!!


Alltså, Ni får ursäkta...jag skulle liksom retuschera bort lite smuts i ögat på Murkla, men det är bara det att på ena ögat så har hon en färgad fläck...så vad jag har gjort är att ta bort den riktiga fläcken och låtit smuts fläcken sitta kvar. Bing Bong i skallen!!!

Så här ska hon se ut...hi hi!
Har även kammat bort k-frippan *skratt*.


Hubbis har massor av päls och en redig fetsvans, tja egentligen är han nog lite fet i pälsen över lag. Tror killen ska få bada snart, ska bara köpa lite Goop först, tror han kan behöva en rejäl avfettning.


Stackars Hubbis, han var faktiskt inte alls särskilt glad över att komma hem hit igen. Han bara låg och morrade i sin transportbur hela kvällen igår, och Murkla var bara jätte snäll och gullig.


Men i morse vaknade jag av att Dumle tjoade...hmmm...men han är ju inte hemma, vem??? Jaaa, det var ju Hubbis förstås...alldeles riktigt, när jag kom in i kattrummet så satt han sött på en stol nedanför byrån där Murkla låg och bönade och bad att hon skulle komma ner till honom och sedan dess tror jag inte att de gjort annat än...ja Ni vet!


Här ligger han och beundrar sin vackra tjej, som hoppat upp och lagt sig på fönsterbrädan för att få vila sig lite. Samtidigt vart det en ganska bra profilbild, han har ett fantastiskt vackert huvud.


Precis i samma hörn som transportburen står i, föddes Hubbis och hans syskon...komiskt.

För att underlätta lite för mig själv och katterna så har Japp och Dumle fått flytta hem till min syster medans Hubbis är här. Lite dumt med två fertila hanar som inte känner varandra i samma hus och lilla mUrkla kanske skulle bli alldeles förvirrad med en hane i rummet och en utanför som ylar.
Tack och lov så har ju Dumle sin otroligt modiga och sociala brorsa Japp att hålla i tassen om han får hem längtan. Japp bara knallade in i deras hus och åt, drack, kissade, bajsade och sedan racade han runt och undersökte hela huset...inte riktigt så lugn som Hubbis precis. Åh rackarns vad lugnt och tyst det är här hemma, nu märker man vem det är som tar mest plats...Japping!!! Men jag längtar jätte mycket efter min lilla Pluttis, Dumle med förstås, men Japp är ju min lilla Prins...suck!







tisdag 4 september 2007

Äntligen...

...Har jag fått vara barnvakt åt mitt söta lilla barnbarn Hugo.
Vilken snäll bebis han är, han var tame tusan glad hela tiden.

De hade varnat mig för att han kunde vara lite kinkig då han vaknade på natten, så jag föreställde mig värsta scenariet...dessutom ingen tutte med mjölk att erbjuda...hjälp, och det var dessutom 19 år sedan jag haft en liten bebis hemma...hur skulle det gå!!!

Ja, jag vet inte vad jag ska säga...killen somnade vid midnatt, vaknade till runt 03:00 men somnade snabbt om då jag tog upp honom i min säng...och där sov han i min famn till kl. 10:00. Är det inte otroligt?! Han har nog aldrig sovit en hel natt i hela sitt liv...snacka om att jag blev stolt!!!











Katterna tyckte att han var riktigt otäck, Dumle såg rent förskräckt ut då Hugo kröp omkring på golvet, han tog låååånga omvägar för att slippa möta den obehaglige lille filuren. Den enda som var riktigt modig, samt snällast var faktiskt Mary. När han skulle äta kunde hon helt enkelt inte hålla sig, det kanske var något som hon tyckte om! Självklart var Japp först fram, men var lika snabb därifrån...underlig liten sak, såg han ut att tänka...kanske går att leka med...men där var det stopp. Hua jag var livrädd att de skulle göra honom något, kyckling-farmor! *skratt*

Så när det var dags för oss alla att sova, så stängde jag sovrums dörren om oss, man vet ju faktiskt aldrig med katter, de har ju sitt lilla speciella sätt för att utforska nya saker och kan vara rätt hårdhänta när de busar.


Bild bevis på hur himla glad han är, farmors lilla älskling!