Min älskade pappa

Lämnade oss allt för tidigt med stor sorg i natt den 26 maj 2008.

Älskar Dig för evigt, saknar Dig oändligt mycket min älskade, älskade pappa!

Tveksam

Mary min Mary...är hon dräktig eller ej???

Jag börjar bli tveksam, men har inte gett upp hoppet än. Idag är det 4 veckor sedan hon och Caesar träffades och ibland tycker jag att tuttarna är rosa och ibland inte...jag blir galen på denna ovisshet. Att det ska vara så svårt!!!

Så här tycker Mary om det hela den lilla retstickan *asg* Visst ser hon rolig ut!?

Fortfarande osäker

Nu har det gått precis tre veckor sedan Mary och Caesar hade sin date och jag är fortfarande lite osäker på om hon är dräktig eller ej. Ibland tycker jag att tuttarna ser lite rosa ut men sen blir jag osäker igen...jag vill ju veta nuuuu! Ska ta en grundlig koll ikväll igen.

Marys grymma blick..."Du ska ge f-n i att ta kort på mig" ser det ut som hon tänker, vilket hon förmodligen gör också.

Gillar den här bilden på henne där man verkligen ser alla hennes fina färger.

Vår beskyddare

Tryffel min Tryffel, jag är så stolt över honom. I helgen kom i vanlig ordning ett antal barn och människor med sina hundar förbi på vår baksida och eftersom vi har ett par bekanta som alltid stannar och hälsar på katterna t.o.m hundarna och katterna hälsar på varandra, jätte gulligt. Men så kom det en tjej med en stor schäfer hund som aldrig hade gått den vägen tidigare. Japp var nyfiken som vanligt och ville självklart hälsa på hunden som enligt tjejen inte ens ägde hunden sa att ägaren hade sagt att han faktiskt tyckte om katter. Men satan i gatan, de rök ihop som "hund och katt", lite små obehagligt faktiskt, och som från ingenstans dök "hjälten" Tryffel upp och räddade sin lille son från besten. Det var riktigt imponernde att se hur han verkligen gick till attack gång på gång så att hunden var tvungen att ge sig. Jag var tvungen att hålla i tryffel så att han skulle låta den stackars hunden få en chans att gå därifrån.

Det känns skönt och veta att han faktsikt kan ta vara på sig själ där ute.

Det här är hans favorit posé när jag ska försöka fota honom...charming!!!

Så var det dags att ge sig av på ännu en runda runt kvarteret. Det verkar faktiskt som om han ser det som sin livsuppgift att vakta sina nära och kära samt reviret som verkar bli större och större. Han sköter iaf sitt jobb alldeles utmärkt, bättre vakt(hund)katt får man leta efter!

Ledig

Äntligen lite ledigt, hela fyra dagar...mmmmm...som jag har längtat! Katterna tycke också att det är väldigt skönt när matte är hemma och passar upp på dem. De ska ut och in och ut och in, men mest vill de nog vara ute på baksidan och jaga små flugor och lata sig i solen. Idag är det lite halv kasst väder, men Japp, Dumle och Adidas kämpar på där ute ändå...lite regn har väl ingen dött av.

Mary ligger hellre inne och solar sig i sin egen glans, en riktig liten primadonna. Hon befinner sig nästan alltid i samma rum som jag, just nu ligger hon högst upp på ett par kartonger som står i sovrummet medans jag sitter och knappar på datorn. Tänk om man ändå kunde få veta om hon är dräktig eller inte, två j-a veckor kvar tills man överhuvudtaget kan ana något...suck!

Söta lilla Dias kliar sig lite där de dumma selet sitter och skaver på hennes fina päls, ja hon är en riktig diva den tjejen...men ack så söt!

Jappingen som för tillfället är den mest påpälsade här hemma, dock inte så mycket massa. När ska Pluttisen bli stor egentligen??? Fast om jag jämför med en del andra hanar jag sett på utställningar så är han faktiskt inte så himla liten, men jag jämför ju honom med brorsan Dumle som är bra mycket tyngre och massivare i kroppen...så han får nog vänta ett tag till innan han får åka på utställning, tyvärr.

Här har vi livsnjutaren Dumle, han är så otroligt mild och go i sitt sätt...helt fantastisk faktiskt, och vilken päls han har. Tänk att han ALDRIG har haft en tova i hela sitt 2-åriga liv, helt otroligt.

Sen har vi "vildkatten" Tryffel, tovigare...men även snyggare än någonsin. Han börjar bli så läckert grym i sin look, inte alls så söt som när han var liten. Bara hoppas att även dumle går i pappas fotspår och växer ur sin söta look.

Kolla in hans härliga benstomme!
Velar fortfarande fram och tillbaka med om jag ska fortsätta ställa ut honom eller ej, det är ju synd och skam på en sådan vacker katt. Men som ni säkert redan listat ut så är det han som bestämmer här hemma och får han inte som han vill så vet han preeeeecis hur han ska göra för att få sin vilja igenom...kissa på något som matte tycker om, trägen vinner...suck!

Men han är fortfarande lika barnslig och lekfull, se bara så söt han är när han sitter i grannens blomstertunna. Min älskade lilla gubbe!!!

Nä nu ska jag ta tag i det absolut tråkigaste som finns...städningen!

Saknad

Så var det roliga över, Caesar åkte hem i onsdags och Mary har letat och letat efter sin "man", vart tog han vägen?! Helt plötsligt vart det rummet det mest populära i lägenheten, alla ska gå på just den toalådan och äta just den maten som finns kvar där inne. (Har inte hunnit plocka undan det än) Idag verkar Mary ha lugnat sig och är inte så "löpig" längre, så nu är det bara den berömda "väntan" kvar...minst tre pirriga veckor innan man kan se några rosa tuttisar...som jag hoppas och längtar. Jag har t.o.m planerat min semester efter de kommande kattungarnas födsel och utveckling.

Så här fint låg hon och lockade på Caesar...visst ser hon lite vulgo ut *skratt*

...och visst fungerade det, se bara så fokuserad han ser ut. Han är så himla gullig Caesar, de två sista dagarna vart t.o.m han glad över att se mig när jag kom in i rummet. I tisdags fick de faktiskt vara en liten stund ute på balkongen, det är så vansinnigt varmt inne i parnings(katt)rummet och jag tyckte att de kunde få se något annat än de blå väggarna där inne...vilket var mycket uppskattat.

Tack och Hej, leverpastej!

Herrbesök

Så var det måndag igen, ibland önskar man att helgen kunde vara lite längre...särskilt då det härliga vårvädret äntligen kommit. När jag kom hem i lördags kan man säga att Mary var hetare än någonsin, ordentligt löpig om man säger så. Som tur är så verkar det som om jag blir lite lätt hörselskadad då jag sover, så jag led inte så mycket av hennes skönsång...somnade som en baby i soffan runt 21:00. Sen var det bara att hoppa upp i ottan och städa ur kattrummet...och resten av lägenheten för att invänta vackre Caesar och hans matte och husse som kom vid 14:30 ungefär. Mary var (som vanligt) lite avvaktande och kinkig vid första mötet men efter ca 1 timme så var de igång. Caesar är inte särkilt blygsam av sig och när han väl fått ett nackgrepp så sitter han som fastnitad, en duktig kille som varit med förr. Får se hur många dagar de behöver på sig. Hoppas innerligt att de lyckas och att det ploppar ut små söta kattungar i månadsskiftet juni/juli.


Självklart hann jag ta några bilder på Caesar igår.