
Mary var såååå lycklig över att jag tog med henne ut på en liten skogspromenad, hon låter uuuui, uuuuui, uuuuui hela tiden, hon låter så när hon är glad och busig. Men hon ser ju ut som om hon tycker att det är pest och pina, men det gör hon INTE. Kanske ropade hon på någon vacker kille i området, vad vet jag...men glad det var hon iaf.








Hon rullade sig och åmade sig som jag vet inte vad på den här stora stenen (ett mindre berg för en liten katt) tills hon faktiskt rullade ner. Min lilla flicka!!!









Mary gillar laserpekaren och kattmynta möss och om Tryffel är tjurskallig när det gäller bus och lek, så är hon än värre. Ingen konkurrens godtas!!!






















Aaaah, väl hemma igen så är det dags att klia sig lite och putsa av pälsen från alla konstiga lukter.