Vilken lycka

Finns det något ljuvligare än kattungar????

Jag är sååå nöjd med dem särskilt då färgfördelningen.

Redan i onsdags kväll märkte jag på Mary att det var något på gång. Hon lämnade mig inte för en sekund, låg som klistrad på mig i soffan och om jag reste mig så var hon snabbt efter som en skugga. Så jag beslutade mig för att bädda i ordning en madrass på golvet bredvid bolådan, just in case.

På morgonen (kl.09:30) vaknade jag av att Mary vandrade runt på min huvudkudde och när hon märkte att jag var vaken skulle hon snabbt in under mitt täcke där hon la sig och mös men med en väldigt snabb andning. Jag anade direkt att nu är det inte långt kvar. Där låg vi och mös i ungefär en halvtimme, sen tog kaffesuget över. Men jag hann inte mer än hälla upp min första kopp så sa hon till mig att nu är det faktiskt dags för oss att gå upp till bolådan. Men hon propsade på att få ligga kvar på madrassen medans jag skulle smeka hennes sprängfulla mage. Jag kunde känna och även se att förvärkarna hade börjat och hennes andning blev allt snabbare. Plötsligt forsade fostervattnet ut, Mary morrade till och begav sig snabbt över till bolådan där hon låg med värkar i drygt 40 minuter innan den första lilla kattungen tittade ut. Dröm om min förvåning när jag såg att det var en blå-vit kattunge. Efter några minuter såg jag även en crémefärg bland det blåa...MY GOD, en blåpadda. Jag trodde knappt att det var sant och började genast med mina klassiska "katastrof-tankar"..."det är säkert något fel på den"..."ja helt säkert, den kommer bergis inte klara sig". Men så var ju förstås inte fallet, hon vägde mest av alla och gör det fortfarande. Ibland kan även jag ha tur och det var ingen dålig tur heller, min dröm har gått i uppfyllelse.

Visst är hon ljuvlig, färgfördelningen är liksom perfekt enligt alla mina önskemål. Självklart är hon väl inte den som är bäst tekniskt men man kan ju inte få allt.

Resten av förlossningen flöt på utan några som helst problem, Mary var exemplarisk den här gången och jag behövde inte göra någonting. Förutom att jag gnuggade bort fosterhinnan från ansiktet och slemsög dem men sedan tog Mary över helt och hållet och jag kunde bara sitta och titta på.

Martina och Kimberly var på väg för att vara med under förlossningen men de missade hela kalaset med ca 5 minuter. Den sista kattungen föddes då de var på parkeringen, hur typiskt är inte det!? Men det var skönt att de kom så att Martina kunde bekräfta att alla var friska och fina samt att jag kunde få lite hjälp med att färgbestämma allihop. Nu var det väl i och för sig inga komplicerade färger men däremot att se om de var agouti eller ej samt könen kändes skönt att få lite hjälp med. Vi bestämde även namnen tillsammans, lite kul.

TACK, snälla för att ni kom och höll mig sällskap!!!