Först ut är min vackra lilla prins Japp.
Sötisen...
Så här såg Adidas ut precis innan hon slukade den goda godisen som ligger mellan hennes fötter...full i bus.
Först ut är min vackra lilla prins Japp.
Sötisen...
Så här såg Adidas ut precis innan hon slukade den goda godisen som ligger mellan hennes fötter...full i bus.
Så var det bara en endaste dag kvar till självaste julafton, tänk vad tiden går fort ändå. Man jobbar och jobbar och ibland känns det nästn som om tiden stod stilla, inget händer..men tiden den går och går. Igår jobbade jag min sista dag under 2008 och är nu ledig fram till den 5 januari...jippi!!!!!
Vi ska tillbringa julafton hemma hos in syster i vanlig ordning. Det är ganska skönt att åka bort på julafton, då är det bara att åk hem och krypa ihop i soffa när man inte orkar mer. Dessuom bor hon inte så långt bort. Sonen och barnbarnet Hugo ska vi fira jul med den 27:e, även då hemma hos syrran.
Sen är det väl snart dags att börja förbereda allt inför Skogkttmästerskapet.
Adidas med sin perfekta päls får bada den 30:e, Dumle den 31:a och Tryffel den 1:a. Ja Tryffel badar vi in i sista stund så att han kan få vara ute så länge som möjligt, då behöver han bara vara inne EN dag och två nätter....pjuuuu.
Ha en riktigt God Jul allesammans.
Sissi
Enligt rapport från Martina så har de både sett och hört ett antal parningar, så blir hon inte dräktig denna gång så måste jag nog ta henne till en veterinär för en grundlig undersökning. Men min magkänsla säger mig att denna gång kommer det gå vägen. 
Bilderna har jag "lånat" från S*Svartträsket's hemsida och det är självfallet Robin som tagit de vackra fotografiena.
Längtar tills imorgon då min Mary kommer hem igen, det har varit väldigt tyst och lungnt här hemma, särskilt då i köket och i TV-soffan.
Men det var lite skönt att få göra knäck utan en katt som ska hjälpa till för hon ska nämlgen ALLTID vara med när jag lagar mat...kan ju vara något till henne.
Mums!!!
Igår kväll när Leffe släppte in Tryffel tyckte jag mig se något som hängde från hans mun, så jag bad Leffe gå ut i köket och se efter om han hade fått med sig något in...och mycket riktigt, nog låg det en stackars omtumlad mus på köksmattan. Tryffel var såååå stolt över sitt lilla byte. Men storstadsbo och kräsmagad som man är så bad jag självklart Leffe ta ut den lilla musen som fortfarande visade små livstecken och Tryffel rusade snabbt efter och tog den lilla musen i sin mun igen och där satt han på andra sidan fönsterrutan med sin lilla mus och förstod inte varför matte inte blev lika glad som han över det fina bytet. Efter en stund så släppte Leffe in honom igen och sa; "Oj då,han råkade visst få med sig den in ien, men nu är den död". Suck, precis som att jag inte skulle förstå att han gjorde det med flit.
Ja ja, när den väl låg där så kunde jag väl passa på att ta några bilder och så här ser en nydödad liten mus ut, för er som aldrig sett någon *skratt*.
De andra katterna tyckte att den var oerhört spännande även om jag tyckte att den skulle bort illa kvickt, började rabbla en massa sjukdomar och annat äckligt jag kund komma på.
Så till slut fick jag Leffe att ta upp musen, linda in den i hushållspapper och sedan lägga den i en tom blötmatsburk och sedan ner i soporna med den. Självklart berömde vi Tryffel för att han varit så duktig och Leffe-knäppskaft intalade Tryffel att vi la den i burken så att den skulle förvandlas till blötmat som han skulle få till frukost....om det vore så väl ändå.
Sen intar de sina fönsterplatser för att spana in allt som händer är utanför, en mycket viktig morgonsyssla även om de fortsätter med det resten av dagen också. Men det verkar som att det är extra viktigt på morgonen och på kvällarna. Det är Adidas och Japp som fluktar tillsammans idag.
Men vi har ju fler fönsteroch vem vet, världen kanske ter sig lite annorlunda från ett annat fönster. Gud vad söt han är min lilla Japping den eviga kattungen.
Då Japp & Adidas hade tagit "Marys plats" i det lilla fönstret så får väl det stora duga men inte en chans att hon tittar åt mitt håll så länge jag har kameran i handen. Det är faktiskt hennes plats framför det lilla fönstret som också sitter lite högre än de andra fönstrena, hon gillar att ligga på lite högre höjder Mary.
Dumle brukar för det mesta sitta i det stora vardagsrumsfönstret med anknytning till balkongdörren som vätter mot uteplatsen, redo att gå ut...OFTA!!!! Man kan också höra när han sitter där och jamar bedjande..släpp ut mig, säpp ut mig..snäääälla!


Dumle är nog årets fotomodell, det blir ju liksom så...den som är i bäst kondition blir också bäst på kort. Förutom Adidas då som ALLTID blir bra på kort, fast Dumle är också en liten linslus och stjäl all uppmärksamhet. Kanske blir det fler julkort, vem vet...det är ju så himla skoj att sitta och fnula med bilderna.
Krya på er alla sjuklingar där ute!!!

Väldigt, väldigt förskyld är jag också, så inget tränande har det blivit heller. Försöker tänka lite mer på vad jag stoppar i mig då jag inte är helt nöjd med min dagsvikt. Jag väntar fortfarande på att allt ska bli som vanligt, då jag vägde 48 kg. Men det händer liksom ingenting...skumt *skratt*. Nä man får väl inse att dessa dagar är förbi och om man vill misnka i vikt så krävs lite åtgärder som motion och bättre mat....och INGA cider, snyft. Just nu dricker jag en hemma gjort Smoothie gjord på jordgubbar, blåbär, apelsin och banan...mmmmums.
Ha en fortsatt trevlig helg och imorgon är det en ny månad och endast 24 dagar kvar till jul.

Trevlig allhelgonahelg på Er allesammans!
Så har man klarat av ännu en extremt fattig månad...puh!
Men enligt prognos från Leffe så lättar det upp i nästa vecka med lite klirr i kassan.
Ja, ja, jag lovar att inte plåga er med mina tråkiga problem utan hoppas helt enkelt att alla får en skön och trevlig helg.
Kram Sissi


Jag är så glad över att jag har mina katter i alla fall. De ger mig den kärlek och styrka jag behöver för att härda ut i dessa mörka tider. Man får också trösta sig med att det alltid finns de som har det värre. I morse var det en gammal och skruplig tant på tunnelbanan med en mini pirra med en liten kartong på, som förmodligen innehöll hennes tillbehörigheter. Man kunde se på hennes händer och hennes kläder att hon vistades större delen av sina dagar utomhus, stackarn.
Dumle, min Dumle, han är så vacker och det är ju synd och skam att jag inte ställt ut honom under hösten. Men det är som med allt annat, man får lov att prioritera i dessa krisdagar.
Dumle gör sig söt...med vind i pälsen *ler*.
Här har han sin "elaka" blick...The Evil Eye.
Se bara hur "söt" han är!
Tycker nog att Marys tuttar ser lite rosa ut men för övrigt tycker jag nog inte att hon visar några särskilda tecken på att hon är dräktig. Nu kan jag ju i och för sig erkänna att jag haft så otroligt mycket och många motgångar under detta år så jag vågar helt enkelt inte glädjas i förskott över någonting för att slippa risken att bli besviken än en gång. Men en enda liten kattunge till matte kunde hon väl iaf klämma fram, det är allt jag begär och önskar.
Jag har faktiskt aldrig varit med om maken till all otur eller vad man nu ska kalla det som jag har drabbats av under år 2008. Det enda positiva som hänt är att jag fått ett underbart roligt jobb som jag stormtrivs på.
Det började med att Leffe (min sambo) blev blåst på tre månadslöner av en riktigt skitstövel, straxt därefter gick min pappa bort vilket var och fortfarande är mycket, mycket sorgligt. Inte långt efter blev min son sjuk och blev inlagd på sjukhus i 1 ½ vecka. Sakteligen "trodde" jag att allt började lösa sig, Leffe fick ett nytt jobb och min son blev bättre. Men ack så fel jag hade, åter igen blev min son sjuk och blev därmed inlagd på sjukhus igen. Tack och lov så är han hemma igen, han jobbar och står i och verkar som att han mår bättre. Min älskade lilla pojke! Dessutom kraschade min dator som gick på 3000:- att laga och precis när ekonomin börjat stabilisera sig igen kom ännu en krasch, firman som Leffe jobbade på gick i konkurs och han fick sluta med omedelbar verkan. Detta var alltså i förra veckan och jag känner mig nu alltmer uppgiven och fruktansvärt ledsen och orolig. När tar allt elände slut!!!?????
Gnäll, gnäll, gnäll...ledsen att behöva plåga er med alla mina problem men ibland känns det liksom lättare om man får vräka ur sig allt elände.
Så lite ljus och lycka tycker jag att jag är värd, min kära Mary snälla, söta, rara lilla vän...se nu till att ge din matte några små söta kattungar att glädjas över. För er som funderar över hur i helsicke jag ska ha råd med kattungar i allt detta elände så kan jag meddela att jag har ett separat "kattkonto" där jag sparat lite pengar till detta.
Efter regn kommer solsken!